Buklandat på en åker med för mig okänd gröda, alla hudlager är bortskrapade, de slappa bukmusklerna lyser med sin ynkedom. Minnet har landat en bra bit ifrån. Söker handtag, något att hålla i. Det finns bara taggtråd. Sätter knogjärn på fingrarna. Jag klarar mig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar