collateral damage

Hur jag än vänder kappan så är du där med ditt predatorgap redo att kyssa mig. Du bryr dig inte om att jag har tagit tusen Xanor och vill bara dö. Du bryr dig inte att jag har fått allt som går att få. Att du inte kan ge mig det jag behöver för jag behöver ingenting. Det finns bara du och jag. Eller finns du egentligen? Du verkar finnas bara i mina minnesluckor. Det är därför som jag gör allt för att inte bli av med dem (minnesluckorna). Du kan gå igenom väggar nuförtiden.