blick bakåt över axeln

vindens försummade skrymslen
blåser friska blickar i nacken
den instuderade katan á deux
skiftar koreografin
diametralt, olydigt, språngartat
armrörelser följer tidpilens kovändning

jag står stod
frusen i kraft av de tilltufsade meriterna
vilkas återvunna giltighet kräver

offer

vet inget

I det som ännu inte sagts
finns det förtjockade
tjära, beck
spretfullt trådigt
klibbigt
om vingarna, tänderna

Går längs 5-th Avenue
möter sänkta blickar ååååååååäääh

direkt ur Hair
ett kainsmärke om Broadway
i pannan

familjeliv, parodi

skulden sublimeras till en revers av förtiganden
förtigganden
som om du kunde inkassera min sorg (och)
omvandla den till mening
som om fordringens primära gäldenär
upphört existera
som om ensamheten vore det yttersta nederlaget
och din kalla närvaro en frälsning

alltings omvända verkan

Brenda: Now why would you want to leave?
Debby: Too much harmony.

anemilandskap

vad är meningen
jag är mig lik
fullständigt likställd med mig
fullkomnandets födslovärk
efterbördandets skärsår
ett klipp ger plats åt huvudet
kejsarens tång
sätesbjudning
hjärtkurvan i dalande föranleder
akut beslut att skörda
i den karga öknen
uppsvällda bukar återigen
på längtans torg