A man has to do what a man has to do

Carla Jean Moss: Llewelyn?
Llewelyn Moss: Yeah?
Carla Jean Moss: What are you doing, baby?
Llewelyn Moss: I'm going out.
Carla Jean Moss: Going where?
Llewelyn Moss: There's something I forgot to do, but I'll be back.
Carla Jean Moss: And what are you going to do?
Llewelyn Moss: I'm fixin' to do something dumber than hell, but I'm going anyways

Tårtkalas i stan

vinande vetande

färdens konduktör
klipper TP-kort

fråga:
bitterhetens metropol?

rätt svar:
Staden med ständigt tårtkalas

Att bottna

vad betyder jag säger
vill tänker känner
vad är det värt
i händerna på
en pretender
falsk profet
kastlös aristokrat

nå?

klamra sig fast
är bekvämast
dödligast

Neonskylt

Våra samtal var fragment. Ord körda igenom dokumenttuggare. Jag klistrar remsorna idag när jag borde sova. Några ord är räddade: klia mig, Avatar, famn, Teresa, besviken. Det är dessa plus några till vi kommer att bygga vår nya framtid på. Det får räcka säger du och jag nickar med entusiasm i mina åldrade ögon. Kan vi inte för en stund låtsas att vi inte är tillsammans säger du och sänker blicken. Vår framtid är därmed utstakad i neonskrift på Sanatoriegatans handel “Diverse”

Det som inte är

sa jag verkligen lämna mig?
det har jag svårt att tro
så feg som jag är

Variationerna inte är – längre
ytan är ett blankpolerat bowlingklot
igenväxta hål för fingrarna

skulpterat leende
skratt som kostar livet
välsignad melankoli

räddningen

Kringströvandet

stenläggningen är minutiös
att inte trampa på skarvarna
är svårt nu

mina simfötter får allt mindre luft
att andas

riskonfettin har frusit still i luften
brudbuketten hunnit vissna
innan den nått den lyckliga

sällsynta arter av vedartade organismer
täcker nu gårdsplanen
bor någon här?

Någon har numrerat böckerna
gjort en S-sväng

Resa

Det onda vill inte lämna. Du halar in din fångst metodiskt. Du kölhalar min alltmer ynkliga bild, ett bleknande hologram av inälvor och skräck. Det skänker mig njutning enligt de Sades hemliga kod. Min Baretta ligger under kudden, rengjord och smord. Jag är (inte) rädd, vi kommer att resa tillsammans

R som i hjälp

Under synhorisonten växer

ett nätverk av utanföra persedlar


broräcke är en obsolet anordning



likaså krismöten



En snokande detektiv finner

kadaver av smilgropar, skrattrynkor



i den bördigaste av


gödselstäder

Ett vägurs trygga tickande

Drar in tillbaka de banala orden

förlåt…

jag menade bara…



Vägguret hörs nu

tiden är igen

sikten piskar ögonen



Jag kan se dig

förändrad

Utstakelse

Min svaghet är svag

din [däremot] är gladiatorisk


En eruption av drömmar

dess utveckling
är ohejdbar


En skenande armé
Av tystnad