skugga i gult

jag sprayar landskap i ditt stilleben
det blir en lite komisk duk
allt i gul monochromi
fingerborgförgiftning
avskuret öra i gult

jag... försöker smälta i fonden
gula ögonvitor
en solros skymmer
ett vetefält döljer
du försvinner i det gula

invittrat

jag ser dig åka baklänges
iklädd näpna ansiktsförklaringar
dominoeffekten har vänt ryggen till
parallellt med dig men inte jämte
(allt relativt mig of course)
jag dricker mitt morgonkaffe saktmodigt, med girighet
väl dold, maskerad till dig
ända ut i naglarna, lystna
mina år med dig inbrända i salt, i arv
det du lämnar är ovittrigt
inrivet för länge sen
på min rygg

exercis i klagosånger

ja, jag vill
i så fall med alla rätigheter
antingen eller eller
för om inte så inte

vältra mig är lätt
(om ens) med liten knuff
I dyn

hull jag sväljer är mitt, på papper
av krävan, i mellan gärdet, gardet sveket

sens och moral i denna sägn
pausas för meningens skull, fulla sinnens bruk
överdaterad överspelad

våra förlustelser kastar lystna lockelser omkring
kropparnas dykningar, oblyga
opassliga

jag följer exakt fem steg efter dig, mina ögon syns;
även det är för mycket, jag måste slå ner blicken i
marken
befruktad av dig för fem steg sedan

stängeln är elastisk mellan oss
jag ger du tar
mina rop fyller din kasern

tiden och kanterna

rörelse mot kärleken

emot en våg av repriser

du fryser i takt

tiden hackar i åkarbrasor snöänglar

munnar skriker synligt

det kommer sig inte idag

våra nattläger spelar upp de ohörda ljuden

baklänges till tiden då

som kanske fanns

till platsen när kanterna höll

The Missing

Samuel: [about owl watching over a dead man] Some people say that's a sign.
Dot Gilkeson: A good sign or a bad sign?
Samuel: It wasn't too good for that fellow.

skärp dig för fan

vis av övertro

kostnaden

nej priset

är den domning i tillförande banor

som uppnått mättnadspunkten

översatt för allmogen

hinken är överfull

inget större problem säger du

häll ut bara

men ser du

det vill jag inte

vet inte längre skillnaden mellan

vill och kan

jag kan alltså vill jag

sagt som en utsliten lustighet

om det så bara vore

lustighet alltså

och inte tvång

i grenzonen

i grenlandet skrevar du girigt

fiskar krokar

beroendet av dig

försaken

jag vill sammanfatta vårt systerskap,
nu
att du är man må inte hindra dig
tvärtom, du uppfyller rekvisita för
det förmodat naiva, osjälviska, förmodat moderliga
Så säg mig
när (in)såg du din offervilja, en stans som gjorde dig

till havande,

en framfödare
av din
burleska avbild
försaken är den att
du inte hade födslo-

värkar, våndor

solitäritet

allmännas bästa

strävas så strövsamt

det är grönt

vila

jag tar de små ut

att ta ut sig är inte alltid samma

vi ska använda löspatroner

vila du

det räcker nu med din kvävande godhet

famn

dina läsningar sårar även mig

orden ska läsas baklänges

det är nyckelns första bud

det andra är att blunda bara

känna med fingertopparna

har du gjort så

då vet du att lyckan bara är en famn borta

alltid