jag ser dig åka baklänges
iklädd näpna ansiktsförklaringar
dominoeffekten har vänt ryggen till
parallellt med dig men inte jämte
(allt relativt mig of course)
jag dricker mitt morgonkaffe saktmodigt, med girighet
väl dold, maskerad till dig
ända ut i naglarna, lystna
mina år med dig inbrända i salt, i arv
det du lämnar är ovittrigt
inrivet för länge sen
på min rygg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar