Nazareth

Stationshuset Nazareth
Stinsen lämnar över nyckeln

En dörr gläntar nyfiket
Vi är utklädda till osynlighet

Jag försöker krama dig men missar
Du syns ju inte

Du säger att du försöker krama mig
Men jag hör att du viskar i telefonen

Du gör det snyggt, diskret, inte tu tal om saken
Jag vrider om nyckeln till ensamheten

REM

Jag hade följande dröm nyss
Du bestryker flugpappret
med din trasighet
Jag fastnar jämte hundra med mig

De andras, de helas, flugpapper
gapar tomma

Jag vaknade och tog en kall
svettdusch

En bagatell

Min födelseort ligger i Sargassohavet
Det var nu ett tag sen jag lämnade den
För att mödosamt åla mig till dig
Min säregna livscykel ger enbart utrymme för
En sådan vandring. That’s it
Mitt hala skal är bara en förklädnad
För jag är sårbar inuti
När ömsningen är klar kommer du att se
Den hemliga kartan från sargasso hit
Karvad med rakblad
Naturens mening med denna vandring
Är (förstås)
Vidarespridning av anlagen
Det är min stora sorg att jag har fötts
Till en art med sådan livscykel
För du har hunnit bli uppburen
Vinnare av Nobelpriset i fiskarnas sexliv
Med forskningscentrum i Sargassohavet

Mors kärlek

Du väger dina ord
Vikten är lite underburen
Trots flodhäst i andra vågskålen
Det är inte jag som påstår det
Det är din mor som kallar dig kadaver

I hennes andra skål står ett pund
Hon är precist utmejslad utefter
Schablonen för bokstaven V
Hon utgav sig vara född på Melos
Och aktade sig att säga Milo
För då skulle V betyda fem

Hon arbetar i just kadaver
Och vet allt om sin produkt
Omvandlar guld till kadaver
Har gjort dig till kadaver

Enklare än så blir det inte

Feathers: I thought you were never going to say it.
John T. Chance: Say what?
Feathers: That you love me.
John T. Chance: I said I'd arrest you.
Feathers: It means the same thing, you know that.

Vigsel

Kringresande knivsliparen
Spelar en pavane för skuggan
Av sin längtan, hans sista näring
Orden formas i gapet mellan
Minnet av kvinnans utsläppta hår
Och hans bortskänkta ungdom
En dödens ikon inristad
Till vänster om bröstbenet
Bara ifall
Eller var det kärlekens

Hans existens är inte förenlig med min
Han vet
Han har längtat, väntat så länge på mig
Jag omfamnar honom ömt
Viskar kärlekens besvärjelser
De hemligaste, de enda
Jag låter kniven
Glida in mellan revbenen
In i den övergivna kammaren
Han och hon på ikonen är äntligen vigda
Med härdat stål
Änglarnas elitförband hissas ner
Deras ljudlösa körsång sveper hans kropp

En kommentar till Rest Infinita

Ordens specifika vikt är som
kringresande knivsliparens drömmar.
Orden, eller ordet, stannar kvar i
kosmos även om poeten förångas helt
odramatiskt. Hela kosmos är beänglad med
dina ord