Dignära

Vem har sagt att tid är sann? Min krasch gick i slow motion. Krockkuddarna utlöstes så jag dog inte. Kraschen fortlever i ett utdraget tempo där alla tankar fortsätter att studsa, krocka med varandra, längta efter vila. Tiden utanför har inte märkt belägenheten hos sin avknoppning. De gummiband som håller ihop kraschens tidsbubbla med din tid blir alltmer uttänjda. De expanderade krockkuddarna håller mig upprätt men de kommer (givetvis) att kollapsa. Frågan är bara om det kommer att inträffa innan gummibanden brister. Jag hoppas inte det. Jag vill inte att du ska tycka synd om mig