Trilogi

epilog:
Jag äter, dricker, sover, uträttar naturbehov. Det är allt jag gör. Det gör mig till enkel, okomplicerad varelse sysselsatt med att existera. Att jag i denna stund kan skriva dessa ord är en reminiscens från en tid när jag lärde mig att glänsa, skratta, ljuga. Jag har alltid varit bra på det jag just höll på med. Jag är mycket bra på att existera också.


prolog:
Du, jag vill sätta mig en stund. Du går alldeles för sakta. Jag orkar inte med ditt tempo.


företal:
Allt började när du, fem år gammal, satt i mitt knä och bad mig läsa en bok. Du visste mycket väl att det inte fanns några och att jag skulle vara tvungen att skriva en