Resonans

Jag måste ha missat det. Att mina strängar vibrerar. Nej, ingen knäpper på dem. Det är resonansen. Sången går a cappella men texten skapas med en tvingande konsekvens. Som en naturlag. Som att vilja få ro men välja tortyren. Som att ständigt och envist ignorera sin längtan. Som ett tvång att utse sin egen (av)gud. Jag förstår nu drömmen om frälsning