Ibland. Bara ibland. Är det så att... Nej, förresten, hur ska jag säga det. Usch vad svårt det är. Vi börjar om. Det förefaller som att det ibland, mycket sällan, inträffar händelser i den mest inbitna melankolissans liv som ställer melankolissans image på huvudet. Dessa händelser kan på sätt och vis upplevas som sorgsna om vederbörande blivit kär i sin melankoli. (Men säg den kärlek som varar...)
Jag leker med tanken, bara leker alltså
Märk väl, jag bara spånar
Och jag vill inte frammana Guds vrede
Genom att hysa alltför djärva drömmar
För att inte säga planer
Det är därför jag skriker detta nu skrivna
Med hieroglyfer, egentligen kilskrift
Dessutom kodat enligt de Sades kärleksteorem
Du som kan tyda det ovanskrikna är utvlad
Att frälsa mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar