Singularitet

Var är ni alla mina vänner, har ni glömt mig. Är jag en person man så lätt glömmer. Tycka synd, tycka synd, ömka, ömka. Sanningen gör ont. Vilken sanning. Jo, att det är jag som glömt mina vänner, att det är jag som med benägen hjälp (från mig själv) låtit mig skruvas ned i paradiset där cartesianska principer upphör att gälla. Där singulariteten nafsar i hasorna, och händelsehorisonten krymper oroväckande. Prinsessan Leia kan rädda mig. Bara hon. Och hennes tvillingbror. Och han, den gode