i kanterna blev tiden gammal
nycklarna försvinner som hade fickorna hål
olåsta dörrar dragiga rum
gäster utan skugga eller blick
på något sätt hemmastadda hos mig men otillfredsställda
svällande köttiga i talet utan att saliven hinner torka
det finns inga årstider har aldrig funnits
det är bara det att lutningen i Jordens axel svajar
jag håller mig till de
naggade kanterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar