kommer du ihåg när spadtagen tog
det klingade till
skatten den var kastanjebrun med detaljer
i sepia
jag såg dina ögon då först
först
mitt talfel förvred dig, ditt hopp
jag vilade min formlöshet på dig
konturerna av mig förblev tagna för syne
närvarons idag
projiceras av mig på dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar