konstitution

seendet blandar sig i vetandet

till en bild med skärpa som bedrar

där det vetnas kontur skär

skakar av sig packningar till råa ytors gnid

det heter artros i fallet leder

en sådan motor skär

dessa de såren konstituerar oss

mors skor

oberördheten kastar skugga i bunkern

ansiktet kastar inget utöver

blicken är stadig den förråder inte

Mor, du kan vara stolt

Jag går i dina skor nu

vem av oss är det som talar

du drar i tangenterna underifrån

det skrivna tillskrivs mig ändå

hur svårt ska det vara att se

inse

vem jag är

Te rage of an old man

Frampton: Is there anybody in the house?

Harry Brown: No. I am a widower. What happened?                                                                                                        

                         ***

 
Frampton: It's not Northern Ireland Harry.
Harry Brown: No it's not. Those people were fighting for something; for a cause. To them out there, this is just entertainment.

spår i sten

forna band späds

det är gångens gång

mor, du skyddar mig, tror du

men det är inte mig du gynnar

det hänta är hänt

lev, låt mig också

för du vet, jag kommer göra om dina språng

ja, du vet det, jag vet

en trygghet i förbannelsen

det enda säkra

två akter

du kommer inte på frågan

inte jag heller

den rätta enda

återstår att cirkla runt kadavren

med nedslag på avstånd

när kön savas

när betongblocken lämnar en glipa

grip mig ingrip

torget tar inte fler

så talar de rörda

jag

de torgförda

de smittade

förtext ver.2

när jag var fem var jag drake

kanske en snäll en, jag minns inte

det var innan storhetsvansinnet

det var innan din skugga

de matriarkala strukturernas triumf

jag färdas nu i landå till de kända adresserna

mina tankar är frankerade med portot från dina inälvor

att spruta eld och smärta är inte aktuellt längre

istället finns skogar dalar och andra formationer

i våra landskap

jag säger våra för jag vill säga så

det är nu bara som krokimodeller  vi möts