vådan

Sargad våd

omgärdadande omslutande

hennes lugn, fållat

säckar med sand dämmer tårarna

de utifrån

från att fräta

de inifrån

från att försaka

hans

Uttal är neutralt

med bakvända vokaler

insprängda i ordflöden

överflödiga

The American Friend

Tom Ripley: I like this room. It's got a good feel to it. It's quiet and peaceful. Just like you. I envy you. The smell of paint and wood. Must be good to work here. Then when you finish something, you can see what you've done.
Jonathan Zimmermann: It's not that easy. Not that safe and easy. What do you make?
Tom Ripley: I make money. And I travel a lot. I'm bringing the Beatles back to Hamburg.

syner

utklösta organ, syner

bultande skam fortfarande blodig

rinnande strimmor längs armen som sträcker den i luften

i triumf, Viljans

du springer för livet men varför

livet är för vackert

jag vränger ut mig, fläker

inför den utsträckta armen: Ave

med naglarna mot himmeln, klorna

himmeln där väsen vänt bort blicken

avslöjade som maktlösa

klimatfrågan

dubbelkudde i armerad betong

larmad

min trasiga kind värker i draget

du håller alla fönster öppet gapande

mot vårt

det blir väderomslag i natt

jag känner det i klimatet mellan oss

i ditt ryggspråk

i min tystnad

drivved

det kommer alltid

det sakta

och det krypande. In

det som vällde ut, giftigt

vill hem igen

i värmen hos värden

den rättmättige

som drivved efter förlisningen

förvisningen

ordlöp

jag talar ord som samtidigt löper längs två körbanor

kanske tre, kanske fler

jag vet inte vilken bana du lägger örat till

hoppas att det är den sannlika

det kan inte vara den sanna, för en sådan finns inte

kan inte finnas när

samma ord samtidigt löper i olika spår

på det sättet garderade, trygga

intetsägande

autofagi

han förvrängde allting till alltid samma

det utsökt naiva

ingen kunde antasta honom

tills dagen kom då han upptäckte att han äter sig själv från svansen