postbändum

och säg mig vari ligger

din kärlek

igår gick du över

   det är inte igår jag betonar

   det är över

som vore du bunden, hållen

jag teg, målade över vårt förbund

förband, förbannt

dina tömmar nuddar mina hasor

ständigt

bändigt  

hunnet

Marge Gunderson: So that was Mrs. Lundegaard on the floor in there. And I guess that was your accomplice in the wood chipper. And those three people in Brainerd. And for what? For a little bit of money. There's more to life than a little money, you know. Don'tcha know that? And here ya are, and it's a beautiful day. Well. I just don't understand it.

hundrafjärde sången

Sonden i min rymd blippar rött

syntetisk röst väcker sinnets Mima

det murkna skeppet närmar sig

födseln

brant, utan förlitan

som vore det En

I den turbulens som uppstår - snittas

det uppblåsta, vulstna

de nya avlöser oss

oss redo

kontrast i moarén

du skymmer kartan för mig

ett skov blixtskurar mot ögat

det som inte skelar

vi sedda i moaré mot fond av

scener ur ett Liv

jag sätter fötterna i dina spår för var steg

för tydligare vittring

blodhundarna om hundra år kommer att

leta upp oss

anförda av våra offers barn

till minne

du får

det begäransvärda

mentalt dödande

nu:

även kapitalt

en gåva jag undanhållit dig

den värsta

sista ordet

halvt svalblod

det vita bländar, kanske snö(?)
tystnaden säger inte emot
kanske din blekhet utsträckt i det förkolnade
landskapet, som stilleben
omslutet av passionsfrukt och patronbälten
(de mest grafiska av alla frukter)
Du var min patron kan jag tryggt idag säga
mitt slit på dina fält höll livet kvar, alternativt inte, men
sett helt objektivt drev du mig förspänd i enbet för två
nordsvenska arabiska svalblod
vår avkomma

vakandet

systern, visa mig
sådan du minns
jag ska återfå formerna
de jag minns av dig

där jag dvalts finns ingen ro
jag vill tillbaka där dina händer är
vakande