halvt svalblod

det vita bländar, kanske snö(?)
tystnaden säger inte emot
kanske din blekhet utsträckt i det förkolnade
landskapet, som stilleben
omslutet av passionsfrukt och patronbälten
(de mest grafiska av alla frukter)
Du var min patron kan jag tryggt idag säga
mitt slit på dina fält höll livet kvar, alternativt inte, men
sett helt objektivt drev du mig förspänd i enbet för två
nordsvenska arabiska svalblod
vår avkomma

vakandet

systern, visa mig
sådan du minns
jag ska återfå formerna
de jag minns av dig

där jag dvalts finns ingen ro
jag vill tillbaka där dina händer är
vakande

epitaph

Eva


ibland vill jag sjunga
det icke minnda
nu är sådan dörr

hon bad inte om trängdhet  
den kom med mors tårar
tårar som fördrev flickans egna

till rummet utanför

där hon för alltid knackade
ville in, kanske bara titta
med sina torra ögon

Totte goes nuts

för inte för intet lager av förfinat tal
måste fyllas på i oändlighet
ett bäst före igår, alltid
jag hinner inte skapa nya ord som
ruckar ditt dagrum av
viktiga utsagor
ditt behov att uppdatera dina rader
till Totte goes nuts
lyckopengen närde tombolan
masten skavde trä mot trä

simhud

Det gångna utläses baklänges

som att människorna på stranden blir allt mindre

när du simmar bort

Att titta tillbaka är att drunkna

antagas av de frälsta

manslek

en man med ett flor fäktar blint
för saken är den att
hans tillhygge är vasst (bara) mot höger

det röda i det högra synfältet
skriker

det vänstra har

för länge sedan

rest en mur
av tomhet

vis á vis

Det som jag är
eller var
kan inte ses i som om inget
eller ingen
lekt det allvarsammaste av alla games
people
play

hålet syns inte från vänstra
profilen
(den vackra)

Den högra visar jag mot betalning

Din taxa är human