dignitärer

Du vände dig om och log
som hade du velat uttala din version av tystnad
men inte tordes

det var inte så lyckat, för de liv du räddat den gången
kan inte återberättas
oaktat att avsikten var ädel

ditt leende finns fortfarande inbränt
på graffitimuseet

mycket har avstannat sen den gången, svunnit
tidlösheten skrider
sopar gången
lägger ut mattan för
dignitärer, bristens

A night at the opera

[Driftwood agrees to read the contract to Fiorello]
Otis B. Driftwood: All right, I'll read it to you. Can you hear?
Fiorello: I haven't heard anything yet. Did you say anything?
Otis B. Driftwood: Well, I haven't said anything worth hearing.
Fiorello: Well, that's-a why I didn't hear anything.
Otis B. Driftwood: Well, that's why I didn't say anything.

skillingtryck

Vikariat för Wallpaper Punch


Skrikan kvittrar indignerat
inget är som det artar sig
förmoda är no no
landskap som projiceras
gapar hyggen
nyduschad nyknullad nydöd
skaldar jag moderna skillingtryck
för allmogen
noterar (också) inte utan stolthet
kronprinsessans tillstånd
hennes och gemålens tackbrev inramat
jag sänker blicken blygt

Fallet med den försvunna rösten

Det var inte bättre förr. Men det är sämre idag (Bodil Malmsten)

det är så enkelt
bara veckla ut vingarna
dra in klorna
sväva

Din röst når inte hit upp
hur än dräplig
än saknad

Jag målar om min kärlek
till komplementära kulörer
det blir inte vackrare eller bättre

bara klädsammare

blick bakåt över axeln

vindens försummade skrymslen
blåser friska blickar i nacken
den instuderade katan á deux
skiftar koreografin
diametralt, olydigt, språngartat
armrörelser följer tidpilens kovändning

jag står stod
frusen i kraft av de tilltufsade meriterna
vilkas återvunna giltighet kräver

offer

vet inget

I det som ännu inte sagts
finns det förtjockade
tjära, beck
spretfullt trådigt
klibbigt
om vingarna, tänderna

Går längs 5-th Avenue
möter sänkta blickar ååååååååäääh

direkt ur Hair
ett kainsmärke om Broadway
i pannan

familjeliv, parodi

skulden sublimeras till en revers av förtiganden
förtigganden
som om du kunde inkassera min sorg (och)
omvandla den till mening
som om fordringens primära gäldenär
upphört existera
som om ensamheten vore det yttersta nederlaget
och din kalla närvaro en frälsning