vitt och blekt

min blekhet gör sig bäst i månsken

blåaktighet, uppspärrad blick

skuggorna lägger sig platta och frysta

det är ett landskap av tveksamt vara

sökandet efter bevis skapar nya tomrum

nya skuggor

jag finns här av någon anledning

väntar på förklaring, rättfärdigande

Jular har passerat obemärkta utanför

jag kalkar väggar för synbarhetens skull

men försvinner med min blekhet i det vita

progress

Du har konfirmerat mina våta drömmar

enkelhetens Evangelium

kristnad i bakruset av, eller efter, drunkningen

drunken, förskjuten av tro är jag

Så har det inte alltid varit

inte när rösterna fortfarande var talande

sprängliga

inte när Mor lagade degknyten i den, av alla, månaden

eller när mina ord saknade sarkasm

till minnet av Povel

- Om du en gång till säger gisten kista så hoppar jag ut från balkongen

- gisten kista! gisten kista! gisten kista!

ca nu

fladdermössen stryker mitt hår

ekolodet fullkomnar illusionen

min fågelskrämmeutklädnad kan kanske förvilla

men inte den den avser

jag förblir den jag skytt

tills omkring nu

grop

naglarna gröper jorden

följer rotsystemet utan vila

som vore rötterna drömmar utan höjd

han ärar sina förluster, andras

söker efter liv i ikonerna, finner

dateringar restaurerarnas försök

att måla bilder

att amma allmogen lycklig

räta fel

det var vad jag gjorde. teg

när dörrarna var obevakade

och sedan spikades

som kistorna

det är gistet nu, glömt

dags att skörda då

tycker jag

kom till saken

retrospekt

visa mig platsen, torget

för den offentliga rättningen

av mina steg, de i Dance Macabre

ändå, hävdar jag min oskuld

utan ursäkter

jag har bara levt