till minnet av Povel

- Om du en gång till säger gisten kista så hoppar jag ut från balkongen

- gisten kista! gisten kista! gisten kista!

ca nu

fladdermössen stryker mitt hår

ekolodet fullkomnar illusionen

min fågelskrämmeutklädnad kan kanske förvilla

men inte den den avser

jag förblir den jag skytt

tills omkring nu

grop

naglarna gröper jorden

följer rotsystemet utan vila

som vore rötterna drömmar utan höjd

han ärar sina förluster, andras

söker efter liv i ikonerna, finner

dateringar restaurerarnas försök

att måla bilder

att amma allmogen lycklig

räta fel

det var vad jag gjorde. teg

när dörrarna var obevakade

och sedan spikades

som kistorna

det är gistet nu, glömt

dags att skörda då

tycker jag

kom till saken

retrospekt

visa mig platsen, torget

för den offentliga rättningen

av mina steg, de i Dance Macabre

ändå, hävdar jag min oskuld

utan ursäkter

jag har bara levt

kvittar

märker du hur lite plats jag tar?

Klart du gör, ändå spelar jag oskyldig

lätt byte

du är på jakt efter dagen

vilken, det är så många

fånga mig istället

capere me