söndag 27 februari 2011
Kid
Orienteringsförmågan får stryk. Egna spår korsas ideligen, ingen kompass, karta eller GPS är till någon hjälp. Om jag bara kunde hitta till där allt började, kanske har jag hittat utan att känna igen? Det går att överleva dock. Knepet är att bygga kojor här och var för att kunna se om såren när varven fullbordas, innan letandet måste fortsätta. Lavar vetter åt norr på trädstammar. Men vad gör man när träden i sin iver att hjälpa mig roterar för att kunna följa min vandring. Ett övergivet rådjurskid följer mig, jag matar det ur hand
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar