Symmetri

Det finns grader av helvete i helvetet. Sägs det. Enligt symmetrilagar måste det även finnas grader av himmel i himlen. Detta är hittills obeforskat, inte så mycket i alla fall. Jag kommer snart att försvara en avhandling i ämnet, den första i sitt slag, vid Fakulteten. Min forskning visar att det kan finnas rationella skäl att välja helvetet före himmelen. Symmetrilagarna är oruckbara

Alla liljor, rosor, aklejor
Dra åt helvete med er
Mitt raseri har berövat mig
förstånd
Jag livnär mig på gnagare
som jag sliter itu med mitt
äckliga gap
På humana lämningar
som jag slukar osorterade
På minnen jag trodde var borta
Mitt förakt för allt som anses vackert
är arkaiskt, mordiskt, primalt
Jag utvecklar mitt sanna,
länge undertryckta Jag

Kid

Orienteringsförmågan får stryk. Egna spår korsas ideligen, ingen kompass, karta eller GPS är till någon hjälp. Om jag bara kunde hitta till där allt började, kanske har jag hittat utan att känna igen? Det går att överleva dock. Knepet är att bygga kojor här och var för att kunna se om såren när varven fullbordas, innan letandet måste fortsätta. Lavar vetter åt norr på trädstammar. Men vad gör man när träden i sin iver att hjälpa mig roterar för att kunna följa min vandring. Ett övergivet rådjurskid följer mig, jag matar det ur hand

Vem bryr sig

Det tröga i mig har till slut fattat
Du har fattat det långt innan mig
Som vanligt
Faktiskt ögonblickligen
Vem bryr sig sa du bara
Fast den här gången var det på liv
Och liv
Två liv, minst
Det som du fruktat mest har inträffat
Du kan andas ut
Det som jag fruktat mest
Kommer att utkräva sin tribut
I oboler

Bot

Kyla, kyla. Jag fryser
Svettas, tröjan åker av
Men hjärtat värmer inte
Det är gapande tomt
Tömt
Tömt på allt. Allt som betyder
Bestulet, beslutet, slutet
Omslutet av isomslag
Jag måste återbörda det dess liv,
Innehåll
Annars dör jag. Är inte redo än
Det är bråttom
Det finns bara glödande hat till hands
Det får duga
Gud, ha förbarmande

Otacksamhet

Jag är hemlös. Jag kan inte säkert svara på din fråga hur länge. Länge. Jag har bott på härbärgen så länge jag minns, mitt pick-o-pack ryms i en hemlig ficka i fodret på min slitna jacka. Många har försökt hjälpa mig ut ur armodet, vissa av medlidande, andra som ett projekt syftande till frälsning (deras). Jag säljer en tidning på gatan, tidningen heter "Dra åt helvete, jag vill inte ha din förbannade medömkan". Jag är chefredaktören, redaktionsrådet vårdas inneliggande pga kedjereaktion.

Mission

Kära D.,
Du hade inget val. Din mission, kalla det ödet, har alltid varit att rädda värnlösa kvinnor i nöd. Det är därför du i så många år har fulländat dina färdigheter i österländsk stridskonst. Du är den ryktbare nattens riddare, skurkarnas värsta mardröm. Kvinnor du räddat är dig evigt tacksamma, de döper sina söner efter dig. Ditt ädelmod, din givmildhet är legendariska.
Men snälla, rädda aldrig mig. Ok? Lovar du? Jag vill ha ett liv
Din
C.

Fiesta

Båda hjärnorna rullar ut sina stridsvagnar
Bestyckade med skrämmande vapen
Ögonen strålar Katharina Blums raseri
Därefter lavar hjärnorna värdigt ut
Nervbanorna i stridzonen glimrar
Det är förberedelser till karnevalen
Den heligaste av alla högtider
Då välsignade lögner offerslaktas
Blodet får tappas av långsamt
Annars kan lögnerna inte begravas
I vigd jord