onsdag 21 augusti 2013

spår i sten


forna band späds
det är gångens gång
mor, du skyddar mig, tror du
men det är inte mig du gynnar
det hänta är hänt
lev, låt mig också
för du vet, jag kommer göra om dina språng
ja, du vet det, jag vet
en trygghet i förbannelsen
det enda säkra

onsdag 7 augusti 2013

två akter


du kommer inte på frågan
inte jag heller
den rätta enda
återstår att cirkla runt kadavren
med nedslag på avstånd
när kön savas
när betongblocken lämnar en glipa



grip mig ingrip
torget tar inte fler
så talar de rörda
jag
de torgförda
de smittade

lördag 3 augusti 2013

förtext ver.2



när jag var fem var jag drake
kanske en snäll en, jag minns inte
det var innan storhetsvansinnet
det var innan din skugga
de matriarkala strukturernas triumf
jag färdas nu i landå till de kända adresserna
mina tankar är frankerade med portot från dina inälvor
att spruta eld och smärta är inte aktuellt längre
istället finns skogar dalar och andra formationer
i våra landskap
jag säger våra för jag vill säga så
det är nu bara som krokimodeller  vi möts

tisdag 23 juli 2013

löfte

en flaga i kuvertet
slickat förstulet
säg inte att jag inte försökt
det sägs så mycket…

kluven persika
flikar av kronblad
ordnade i mittbena
lindhonung

tisdag 9 juli 2013

märkt grus

instruktioner kringgår dykrutinerna
i det att rösterna förvrängs i djupen
en strandad val på min divan
vill tillbaka
till någonstans igår
där luften i utandningen tecknar ditt namn
utan tecken, eller färg, helt abstrakt konturlöst
som grus efter buddhastatyer
i konservatorns verkstad

tisdag 18 juni 2013

Hugo

Isabelle: This might be an adventure, and I've never had one before - outside of books, at least.

Isabelle: We could get into trouble.
Hugo Cabret: That's how you know it's an adventure.

vitt och blekt

min blekhet gör sig bäst i månsken
blåaktighet, uppspärrad blick
skuggorna lägger sig platta och frysta
det är ett landskap av tveksamt vara
sökandet efter bevis skapar nya tomrum
nya skuggor
jag finns här av någon anledning
väntar på förklaring, rättfärdigande
Jular har passerat obemärkta utanför
jag kalkar väggar för synbarhetens skull
men försvinner med min blekhet i det vita