honour's grace

Yossarian: He was very old.
Luciana: But he was a boy.
Yossarian: Well, he died. You don't get any older than that

urgröpt

som (om)

din avlägsenhet

ville något att säga?

Jag har lyssnat

avlyssnat, ammat an stickspår

blindskär

ordljud

Jag avvecklar nu

utan en min av saknad eller ens gest

om bara dina ögon inte sökte min blick

kunde jag framhärda

se värdig ut för församlingen

Det öppna blottade kostar mig

inte anar jag vad

arkeologi

minnenas lund

jag lägger en krans 

varje dag

fotografierna tillika begravna

inte av mig, av raset

ändå är bilden skarp

utan färg kontur textur

bara relief:

sårande vass

still

melerat inre

insidans uppdelning i kapitel

jag spelar sisten

som lämnar

last man standing

att vända ryggen till står sig inte

hellre vidrör jag tentaklerna

i mitt hem finns en karta

över alltet

sen jag tittade senast har en mansålder

förfluttit, ändå vill jag leva så

det är inte svårt att förstå

det vore som att titta sig i spegeln

och se tiden stå stilla

utan barm

The Killer Inside Me

[last lines]
Lou Ford: I love you too.
[he stabs her]

transformation

i detta rum korsar meridianer varandra

jag föddes här

huruvida du var här då råder delade ledtrådar

en del av dessa misstas för just meridianer

antagligen de korsande

min resa till rummet var enbart menad som

nostalgitripp

att jag snärjdes i nätverket av spindeltrådar

kan ha varit ditt verk

resten är som det heter historia

jag lever i symbios med löss

de när mig, tar hand om avsöndringar

upprätthåller kroppsvärmen

mitt symbiotiska bidrag till dem är

projektioner av dig

i teorin

genom porerna sipprar svettig andedräkt

inåt, in i mitt avlopp

ångestångor (slingor) sprider hägring av allvar medan

munnen fastnar

synen skevar bilden -

astigmatikerns födelse

kärlekens teori ser ut att rämna i detta (dessa)

ögonblick av

övermättnad

avsöndring

avskrap