skugga i gult

jag sprayar landskap i ditt stilleben
det blir en lite komisk duk
allt i gul monochromi
fingerborgförgiftning
avskuret öra i gult

jag... försöker smälta i fonden
gula ögonvitor
en solros skymmer
ett vetefält döljer
du försvinner i det gula

invittrat

jag ser dig åka baklänges
iklädd näpna ansiktsförklaringar
dominoeffekten har vänt ryggen till
parallellt med dig men inte jämte
(allt relativt mig of course)
jag dricker mitt morgonkaffe saktmodigt, med girighet
väl dold, maskerad till dig
ända ut i naglarna, lystna
mina år med dig inbrända i salt, i arv
det du lämnar är ovittrigt
inrivet för länge sen
på min rygg

exercis i klagosånger

ja, jag vill
i så fall med alla rätigheter
antingen eller eller
för om inte så inte

vältra mig är lätt
(om ens) med liten knuff
I dyn

hull jag sväljer är mitt, på papper
av krävan, i mellan gärdet, gardet sveket

sens och moral i denna sägn
pausas för meningens skull, fulla sinnens bruk
överdaterad överspelad

våra förlustelser kastar lystna lockelser omkring
kropparnas dykningar, oblyga
opassliga

jag följer exakt fem steg efter dig, mina ögon syns;
även det är för mycket, jag måste slå ner blicken i
marken
befruktad av dig för fem steg sedan

stängeln är elastisk mellan oss
jag ger du tar
mina rop fyller din kasern