försaken

jag vill sammanfatta vårt systerskap,
nu
att du är man må inte hindra dig
tvärtom, du uppfyller rekvisita för
det förmodat naiva, osjälviska, förmodat moderliga
Så säg mig
när (in)såg du din offervilja, en stans som gjorde dig

till havande,

en framfödare
av din
burleska avbild
försaken är den att
du inte hade födslo-

värkar, våndor

solitäritet

allmännas bästa

strävas så strövsamt

det är grönt

vila

jag tar de små ut

att ta ut sig är inte alltid samma

vi ska använda löspatroner

vila du

det räcker nu med din kvävande godhet

famn

dina läsningar sårar även mig

orden ska läsas baklänges

det är nyckelns första bud

det andra är att blunda bara

känna med fingertopparna

har du gjort så

då vet du att lyckan bara är en famn borta

alltid