drivved

det kommer alltid

det sakta

och det krypande. In

det som vällde ut, giftigt

vill hem igen

i värmen hos värden

den rättmättige

som drivved efter förlisningen

förvisningen

ordlöp

jag talar ord som samtidigt löper längs två körbanor

kanske tre, kanske fler

jag vet inte vilken bana du lägger örat till

hoppas att det är den sannlika

det kan inte vara den sanna, för en sådan finns inte

kan inte finnas när

samma ord samtidigt löper i olika spår

på det sättet garderade, trygga

intetsägande

autofagi

han förvrängde allting till alltid samma

det utsökt naiva

ingen kunde antasta honom

tills dagen kom då han upptäckte att han äter sig själv från svansen

i kanterna

i kanterna blev tiden gammal

nycklarna försvinner som hade fickorna hål

olåsta dörrar dragiga rum

gäster utan skugga eller blick

på något sätt hemmastadda hos mig men otillfredsställda

svällande köttiga i talet utan att saliven hinner torka

det finns inga årstider har aldrig funnits

det är bara det att lutningen i Jordens axel svajar

jag håller mig till de

naggade kanterna

decembrar

aldrig att jag försöker uppfinna dig

inte igen, inte under någon av decembrar

när tiden skymmer, låter påskina möjliga slut

när inga preventiver skyddar mot ordens sanning

det är inte bara djuren som talar denna natt

det är allas lidande för att frälsa just dig

jag prisar. En otta för oss

charmtroll

läpparna dras ihop, det ser bra ut

det bittra försvinner en stund

glimrande kontaktlinser fullkomnar bluffen

bara något i rösten som inte går att träna bort

misstolkas vara eftertanke, oftast

jag klär mig i utsökta plagg för min roll

gråmusens, med rufsigt hår, lagom förvirrad

ett charmtroll, tillika ödmjuk

ett gap redo

perfekt

vi samkör våra lögner

noggrann schemaläggning, logistik

jag ger dig utrymme du behöver

du ger mig

bara ibland gnistrar det till i korsningar

reglerna för företräden behöver finslipas

annars är förhållandet på gränsen

till perfekt

blodsprängt

Ögonen vänder vitorna till

där vi nu tar skydd

blodsprängda

mina spår har klibbat fast vid fotsulorna

Det finns inget så försvinnande litet

att livet inte kostar

att luftens hävanden inte utkräver

Jag tittar uppspärrat, du flimrar

ögonblicken är för korta

för långa

precist

Ryggradens vassa utskott tränger ut

helt utan avsikt, sådan som kan förstås

av er

det är därför

så precist, fåordigt

utan hjälplöshet i den så nästan sänkta blicken

Ni behöver inte piska mig

Det gör jag själv bäst

blotta närvaro

stå upp
komiskt (eventuellt?)
blotta närvaron
rädslans huckle
av slöjar mig

brutna lansar
visiren skyddar dig
från åsynen av det
enkla

varje steg jag tar tär
på våra band
alltmer eviglystna
förbrukade

vandel

kanske om. munnen rör sig i takt med ord ur mig
som om dessa hade med vartannat att skaffa
tänk en blixt och muller efter ditt försvinnande
ungefär så
eller klippets relation till det förlöstas skrik

mina skor är ett par av dina
armbågarna står ut, pekar utåt
signalen är tydligt entydig, jag sänker blicken

det klär mig att höra dina ord
de bärande, god vandel

jag sträcker armen mot dina stavelser, din mun
rörelsen för med sig en luftvåg av förnekanden
medan munnen ler
jag frestar återförsäkrad, ingen bävan kan stranda mitt bygge, djärva oklanderligheter vilkas blotta nämnande anlöper förståndet
och den gången vi såg ”The jewish bride” och du vidrörde mannens gyllene arm, den högra, den meningsbärande och kvinnan tittade på dig med blick som sonar
och du kunde inte. Du kunde inte annat än sitta där med tårar, Dina
din tystnad denna kväll och den sedan
varje ord du rullat ut därefter hördes

(oaktat fruktan)

Babel

Mike Jones: My mom said Mexico is dangerous.
Santiago: [in Spanish] Yes, it's full of Mexicans.

floppy

läk mitt bry

likt då, när du bad mig hela

dig

förskjutning jag orkade bjuda övergick

ditt läkkött

det som följde är nu en text

en floppy disk

skrivskyddad